Det är intressant att undra över hur en varelse - på Bangkoks gator och i Indiens gränder - hur de uppfattar världen omkring sig. Äro de ett med massan, med reptilhjärnan fullt utvecklad och med minimalt påslag av den analytiska och självmedvetna delen av dito hjärna?

Är detta inte en typ av 'symbios' vi i all vår ensamhet längtar efter men ständigt kastas ut ur, av mer eller mindre kulturella betingelser?

Detta internet har väl på sätt och vis skruvat upp reptilhjärnan på oss, på så sätt att vi blivit som en homogen massa, en och samma kropp som förs hit och dit... och när vi kastas ut ur den - kroppen, massan - står vi handfallna likt en full älg under sitt äppelträd.

Tja detta och mycket mer torde de kreativa - konstnärerna, genierna - vara bekanta med. Jag är det inte, då jag vuxit ur en kreativ familjs skugga. Som sagt är det familjen som offras för det ena eller andra geniets skull. Orsak eller verkan. Värker gör det och värre blir det alltid. Och har snöbollen satts i rullning så inte kan Fan Själv sätta stopp för den. Den måste få rulla.

Och har massan väl fått korn på dig skall du tuggas och tuggas och tuggas, och sedan spottas ut. Och som den fulla älgen står du så under ditt träd. Detta kommer hända oss alla, det är bara förr eller senare som skiljer oss åt. Och vi kan lika gärna sluta förbjuda döden och livet, det har vi inget för. Och inget har vi för att vi går på alla tricks och utsagor som Reklamen försöker dupera oss med. Hur länge varade ditt senaste reklam-tricks?

Om någon skulle göra reklam för denna sida, t ex. Då skulle du först gå på det trickset. Sedan skulle du inse att det var just ett tricks. Till sist skulle du fördöma trickset och kasta det åt helvete. Vilket är utmärkt, eftersom det är enda anledningen till att jag kan fortsätta skriva.